Bild: Stockholms Universitet

Hej Hiranya! Berätta lite om dig själv! Vem är du?

Mitt namn är Hiranya Peiris och jag är just nu föreståndare för Oskar Klein Centrum för kosmopartikelfysik vid Stockholms universitet. Mitt favoritdjur är vombater och på fritiden gillar jag att besöka avlägsna platser, hika/promenera, yoga, musik och att läsa.

Vad gör du inom STEM? 

Mitt främsta område i forskning är kosmologi, läran om universum. Jag studerar den fossiliserade värmen från Big Bang, så kallad den kosmiska mikrovågsbakgrunden, för att förstå fysiken som styrde det mycket tidiga universum. Jag använder stora undersökningar av galaxer för att studera hur universum utvecklas, med ett särskilt fokus på mätningar som begränsar grundläggande fysik. Jag arbetar också med teoretiska fysiker för att utveckla fysiska modeller som förklarar kosmologiska observationer.

”Jag insåg att jag var bra på forskning och gillade det verkligen – jag har aldrig kollat tillbaka efter det.”

Hiranya Peiris

Hur kom du hit där du är idag?

Jag blev intresserad av astronomi när jag var väldigt ung. Jag var fast i  Carl Sagans TV-program ”Cosmos” och läste mycket science fiction. Jag växte upp i Sri Lanka där jag gick med i en förening för Unga Astronomer. Science-fiction författaren Arthur C. Clarke spelade en stor roll i att popularisera astronomi. Mina föräldrar uppmuntrade och stödde detta intresse. Jag trodde faktiskt inte att astronomi var ett karriäralternativ för mig (utan mer en hobby) förrän under det andra året på min utbildning vid Cambridge. Jag fick chansen att arbeta med data från Galileo-sonden (ett NASA-uppdrag till Jupiter) på Jet Propulsion Laboratory, ett tillfälle som jag fick tack vare ett Summer Undergraduate Research Fellowships programme på Caltech. Jag tyckte det var spännande att se bilder som ingen människa hade sett förut. Jag fick också arbeta mycket självständigt och gjorde de första temperaturkartan över Ganymede och Jupiter. Jag insåg att jag var bra på forskning och gillade det verkligen – jag har aldrig kollat tillbaka efter det.

Vad tycker du är mest intressant med ditt område i STEM? 

Spänningen av att upptäcka något och den fantastiska känslan du får när du förstår någonting djupt för den första gången (och att någon innan kanske aldrig haft den insikten innan dig).

Vad fick dig att gå in i forskning?

Under Big Bang utförde universum det ultimata fysiksexperimentet. Det finns ledtrådar till den här fysiken bland det äldsta ljuset vi kan se i universum, den kosmiska mikrovågsbakgrunden och i fördelningen av galaxer. Eftersom det ultimata experimentet gjordes en gång, och vi inte kan upprepa det, måste kosmologer bli detektiver för. Olika teorier om universum förutspår olika fingeravtryck i dessa data, och vi går genom dessa fingeravtryck och letar efter vilka som matchar med det vi observerar. Vi försöker samla ledtrådarna för att ta reda på berättelsen om hur vårt universum började och hur det utvecklas. Under det senaste decenniet har vi kunnat svara exakt på frågor gällande universums ålder, såsom hur gammalt är universum, vad innehåller det och vad är dess öde. Tillsammans med dessa svar har det också kommit till många nya spännande rågor. Min forskning motiveras av en mycket svår fråga: var kom allt i universum ifrån? Jag tycker om och letar efter de mest utmanande problemen att arbeta med.

”Mitt råd till ungdomar är att ta reda på vad du vill ha i livet och följa det och inte vara rädd för att be om hjälp.”

Hiranya Peiris

Har du haft någon erfarenhet av att att bli avslagen? Besviken, osäker? 

Ja, jag har haft många upplevelser av avslag, och till idag är jag som äldre i fältet regelbundet i miljöer där jag inte ser någon som ser ut som mig själv, och det ger en känsla av att vara en outsider. Jag tror dock inte att jag har haft imposter-syndrom. Jag bryr mig inte så mycket om vad de flesta tycker om mig, och jag har en känsla av integritet om vad som är rätt sak att göra (förmodligen kommer det från min barndomsuppväxt) som har tagit mig genom många negativa upplevelser. Jag har aldrig behövt extern beröm för att motivera mig själv heller. Mitt råd till ungdomar är att ta reda på vad du vill ha i livet och följa det och inte vara rädd för att be om hjälp.

”Alla måste spela en roll i den omvandlingen [underepresentation av tjejer inom STEM] och inte lämna det som ett problem för andra att fixa.”

Hiranya Peiris

Kvinnor, och speciellt women of colour (WOC) är underrepresenterade i STEM, vad är dina tankar kring det? 

Det finns många hinder inför underrepresenterade communites när det gäller att få tillgång till möjligheter i STEM, allt från bristen på förebilder och mentorer till sociala och institutionella hinder som avskräcker dem i ett tidigt skede eller knuffar bort de människor som tar sig igenom de inledande stadierna. Jag tycker att det är viktigt att erkänna att detta inte är ett problem för underrepresenterade minoriteter att ”fixa” utan att institutionerna måste ändra sig uppifrån och ner. Alla måste spela en roll i den omvandlingen och inte lämna det som ett problem för andra att fixa.

I Girls in STEM pratar vi mycket om att det är viktigt att ha förebilder. Har du haft en förebild? Berätta! 

Jag hade turen att ha min egen mamma som förebild. Hon var den första kvinnliga civilingenjören på Sri Lanka och som barn såg jag henne övervaka byggandet av broar som hon hade designat, elegant klädd i en sari. Senare i livet tror jag att jag fick mer av att ha mentorer snarare än förebilder – människor som uppmuntrade mig eller gick ut ur deras sätt att få mig att känna mig välkommen och öppna utrymme för mig i situationer som var ganska främmande för mig med tanke på min bakgrund och erfarenhet . Dessa människor gjorde stor skillnad i mitt liv.

Det kommer att vara flera unga tjejer och andra som tillhör minioritetsgrupper som läser det här. De kan tveka på att gå in till STEM och är rädda för alla hinder som finns, vad har du att säga till dem? 

Jag tänker inte ljuga och säga att det inte finns några hinder och att saker och ting blir lätt. Men du behöver inte vara rädd. Att övervinna hinder, komma tillbaka efter att ha fallit ner och hitta styrkan att fortsätta är ett sätt du kan växa som människa. STEM är ett fält som öppnar obegränsade möjligheter. Att närma sig det med ett tankesätt av ett äventyr kan ta dig till platser och upplevelser som är mycket uppfyllande och värdefulla.


Vi tackar Hiranya för att hon ställde upp på den här intervjun! Här nedan finns den engelska (original) versionen.

Hi Hiranya! Tell me about yourself! Who are you? 

My name is Hiranya Peiris. Currently, I am the Director of the Oskar Klein Centre for Cosmoparticle Physics, an institute at Stockholm University. My favourite animal is the wombat, and in my spare time, I like visiting remote places, hiking/walking, yoga, music and reading.

What do you do within STEM? 

My main field of research is cosmology, the study of the universe. I study the fossilized heat of the Big Bang, called the cosmic microwave background, to understand the physics that governed the very early universe. I use big surveys of galaxies to study how the universe is evolving, with a particular focus on measurements that constrain fundamental physics. I also work with theoretical physicists to develop physical models that explain cosmological observations.

How did you get to where you are now?

I was interested in astronomy from a very young age. I was hooked by Carl Sagan’s “Cosmos” TV show and voraciously read science fiction. I grew up in Sri Lanka where I joined the Young Astronomers’ Association whose patron, the science fiction writer Arthur C. Clarke, played a big role in popularising astronomy. My parents encouraged and supported this keen interest. I did not actually think astronomy was a career option for me (as opposed to a hobby) until the second year of my undergraduate studies at Cambridge. I got the chance to work on data from the Galileo probe (a NASA mission to Jupiter) at the Jet Propulsion Laboratory, an opportunity I obtained thanks to the Summer Undergraduate Research Fellowships programme at Caltech. I experienced the thrill of seeing images no human had seen before. I was also allowed to work very independently and made the first temperature maps of Ganymede and Jupiter. I realised I was good at research and really enjoyed it — I never looked back after that.

What do you find the most interesting in your area of science?

At the Big Bang, the Universe performed the ultimate physics experiment. The clues to this physics are imprinted upon the oldest light we can see in the Universe, the cosmic microwave background, and in the distribution of galaxies. Because the ultimate experiment was done once, and we can’t repeat it, cosmologists have to become detectives. Different theories of the universe predict different fingerprints in these data, and we sift through the fingerprints looking for which one matches what we observe. We are trying to piece together the clues to figure out the narrative about how our Universe began, and how it is evolving. In the past decade we have been able to precisely answer age-old questions such as how old is the Universe, what does it contain, and what is its destiny. Along with these answers have also come to many exciting new questions. My research is motivated by a very difficult question: where did everything in the Universe come from? I enjoy and seek out the most challenging problems to work on.

What made you go into research?

The thrill of discovery, and the amazing feeling you get when you understand something deep for the first time (and the potential that no one had ever had that realisation before you). 

Have you had experience with rejections, feeling insecure etc? How did you get through it?

Yes, I have had many experiences of rejection, and to this day as a senior person in the field I am regularly in spaces where I see no one that looks like myself, and it gives one the feeling of being an outsider. I don’t think I have had imposter syndrome though. I don’t really care much about what most people think of me, and I have a sense of integrity about what is the right thing to do (probably coming from my childhood upbringing) which has seen me through many negative experiences. I have never really needed external praise to motivate myself either. My advice for young people is to work out what you want out of life and follow that and don’t be afraid to ask for help.

Women, and especially women of colour, are underrepresented in STEM. What are your thoughts on that? 

There are many barriers in the face of underrepresented communities in accessing opportunities in STEM, from the lack of role models and mentors to social and institutional barriers that discourage them at an early stage or push out the people who do make it through the initial stages. I think it is important to recognise that this is not a problem for underrepresented minorities to “fix” but that institutions must change themselves from the top down. Everyone needs to play a part in that transformation and not leave it as a problem for other people to fix. 

 In Girls in STEM we often talk about the importance of role models. Have you had a role model?

I was lucky to have my own mother as a role model. She was the first woman civil engineer in Sri Lanka and as a child, I saw her supervising the construction of bridges she had designed, elegantly dressed in a sari. Later in life I think I gained more from having mentors rather than role models — people who encouraged me or went out of their way to make me feel welcome and open up space for me in situations that were pretty alien to me given my background and experience. Those people made all the difference in my life.

There will be many young girls and minorities who will read this. They might doubt going in STEM and are afraid of the obstacles ahead; what do you have to say to them?

I am not going to lie and say that there are no obstacles and things will be easy. But you don’t have to be afraid. Overcoming obstacles, getting back up after falling down and finding the strength to carry on, is one way you can grow as a human being. STEM is a field that opens up unlimited horizons. Approaching it with a spirit of adventure can bring you to places and experiences which are very fulfilling and worthwhile.